Jag ska väl ändå vara primadonnan i mitt eget liv?!
Nu är det evigheter sen jag skrev sist! Men det skiter jag i! Haft en ganska så trevlig sommar med sol och bus och lek! Har även varit och badat en gång också! Sonen fyllde 2 i juni och då var det kalas med hela hans släkt från båda sidor! Bekantat oss med en del grannar här på gården och grillat flertal gånger! Så himla mysigt!
Sen så har jag äntligen sagt ifrån till sambon att det är slut och att nu är det dags att gå skilda vägar! Och iom att jag kommer ha Bastian 100% så är jag berättigad lägenheten! Vilket är sååå underbart!! Men det lär väl ta ett tag innan han flyttar ut men bara det blir av så blir jag glad!
För nu är jag less på att leva med en mansgris som bara tänker på sig själv, ser allt i pengar, gnäller om saker men inte gör något åt det och hans jävla iphone4.... De 2 har bättre relation till varandra än vad han och jag haft de sista 2 åren... Han kan banne mig inte göra ett dyft utan att den är i ansiktet.. Nästan som om den skulle vara fastklistrad i handen på honom... Åh fy fan vad jag önskar att den kunde gå sönder.. Jag känner bara att jag orkar inget mer, jag vill också sova ut på morgnarna, ta en långdusch, gå iväg ensam, utan sonen, och handla eller träffa vänner. Men han tycker att allt annat är mitt ansvar iom att jag inte jobbar. Frågade hur det skulle bli om jag börjar jobba jag också, vems ansvar är det då att ta hand om allt?! Jo då skulle vi dela upp det hälften var... Men Jag vet att det ändå kommer bli jag som får göra allt. Jag behöver se till mig själv mer. Få mig glad och hitta tillbaka till mitt gamla glada jag. Inte vara den sura, ledsna, griniga, buttra jag. Vill inte leva ett sånt liv längre, det tär både på mig och Bastian.
Så därför ska jag nu starta om mitt liv! Börjar med att komma igång med träning och kost! Så fort sonen börjar på dagis i september ska jag göra allt för att hitta ett jobb! Bara se till mina och Bastians behov! Jag ska väl ändå vara Primadonnan i mitt eget liv!
Så nu kör vi på!
Sen så har jag äntligen sagt ifrån till sambon att det är slut och att nu är det dags att gå skilda vägar! Och iom att jag kommer ha Bastian 100% så är jag berättigad lägenheten! Vilket är sååå underbart!! Men det lär väl ta ett tag innan han flyttar ut men bara det blir av så blir jag glad!
För nu är jag less på att leva med en mansgris som bara tänker på sig själv, ser allt i pengar, gnäller om saker men inte gör något åt det och hans jävla iphone4.... De 2 har bättre relation till varandra än vad han och jag haft de sista 2 åren... Han kan banne mig inte göra ett dyft utan att den är i ansiktet.. Nästan som om den skulle vara fastklistrad i handen på honom... Åh fy fan vad jag önskar att den kunde gå sönder.. Jag känner bara att jag orkar inget mer, jag vill också sova ut på morgnarna, ta en långdusch, gå iväg ensam, utan sonen, och handla eller träffa vänner. Men han tycker att allt annat är mitt ansvar iom att jag inte jobbar. Frågade hur det skulle bli om jag börjar jobba jag också, vems ansvar är det då att ta hand om allt?! Jo då skulle vi dela upp det hälften var... Men Jag vet att det ändå kommer bli jag som får göra allt. Jag behöver se till mig själv mer. Få mig glad och hitta tillbaka till mitt gamla glada jag. Inte vara den sura, ledsna, griniga, buttra jag. Vill inte leva ett sånt liv längre, det tär både på mig och Bastian.
Så därför ska jag nu starta om mitt liv! Börjar med att komma igång med träning och kost! Så fort sonen börjar på dagis i september ska jag göra allt för att hitta ett jobb! Bara se till mina och Bastians behov! Jag ska väl ändå vara Primadonnan i mitt eget liv!
Så nu kör vi på!
Kommentarer
Trackback
